12 km sydväst från Hangö
udd, ligger
Morgonland. Ön är inte stor, men ligger, strategiskt sett, på en viktig
plats i förhållande till Hangö. Troligtvis missade ryssarna holmen av
misstag vid gränsdragningen av arrendeområdet.
Under mellankrigstiden hade holmen varit
bemannad av militärpersonal, som använde mättornet till att spana efter
sjötrafiken till och från Hangö, samt lite av händelserna även i
staden. På grund av dess utsatta läge, evakuerades holmen natten till
den 16.6. 1941 Ryssarna lade holmen under artillerield den 25.6, och förstörde
utsiktstornet (som även var minerat av finländarna). Hangögruppens stab
konstaterade lite senare att de begått ett misstag när holmen utrymts,
och beordrade den 2.7 att Morgonland skulle bemannas i smyg. Till holmen
fördes 6.7 löjtnant Fred Luther ensam, vars uppgift var att fungera som
eldledare. Två dagar senare blev han ersatt av en vakt avdelning,
bestående av löjtnant P-E Ahlblad, undersergeant Nils Ranta och fyra
soldater (kanoniärer) Torvald Samuelsson, Arvid Nyman, Ernst Pihl och
Albin Törnqvist. Gruppen var försenad,
den skulle egentligen varit på plats den 7.7.
Enligt ordern av bataljonskommendören, skulle det
finnas en snabbgående båt till deras förfogande. Meningen var att de skulle
ha transporterats med två båtar, varav en skulle ha blivit till gruppens
förfogande, för eventuell flykt vid ryskt anfall. Men ena av båtarna
gick sönder, så gruppen fick vända om tillbaks till Örö. Följande
kväll, 8.7, gav sig gruppen ut på nytt, nu med en båt, som sedan
återvände med Luther ombord. Det var hans lycka, som även höll i sig
senare. Vaktgruppen satt på Morgonland utan båt, situationen måste ha
känts ganska så olustig för männen. Som kontakt medel hade de dock
telefonförbindelse med staben i Hitis, och en radio som man inte vågade
använda pga. pejlingsrisken. Männen bodde i ett tält, som uppsattes i
mitten av ön. Som mat hade de "sissi"-mat, vilken tillgjordes
på nätterna för nästa dags behov.
Observationsplatsen försökte att fungera
i smyg, det var fullkomligt nödvändigt, för att uppdraget skulle lyckas.
Ryssarna misstänkte dock att man ledde eld till Hangö från
Morgonlandet, och besköt den med artillerivapen dagligen.
Den utlovade båten hördes inte av.
Situationen började bli mer och mer bekymmersam. Kanoniär Nyman, som
fungerade som holmens signalist, gjorde en förfrågan om båten till
avsnittets kommendör, major Moring. Majoren uppmanade till lugn. "-
Den kommer", ...men den kom inte.
Under en veckas tid rapporterade
Morgonland sina iakttagelser till staben, ackompanjerade med begäran av
transportmedel.
>>Vid detta
skede, kan man fråga, vad berodde det på att man inte kunde förse dessa
män med en båt. Det var knappast en oöverkomlig sak att, om inte annat,
rekvirera en civil båt, om läget "de facto" var att Hitis
staben inte hade några till övers. <<
I Hangö hade man bestämt att förinta
finländarna på Morgonland. Till detta uppdrag var tilldelat kapten Granins
gränstrupper, gruppen som skulle utföra uppdraget löd under kommando av
gränslöjtnant Shaikin. Avdelningen transporterades med två båtar till
målet, natten mellan 15 - 16.7. Det ryska kustartilleriet koncentrerade
kraftig eld mot Morgonland för att hålla finländarna nere.
Explosionerna tände eld på vegetationen. Den ryska expeditionen kom inte
som en överraskning. Redan klockan 23 iakttog kanoniär Pihl från
utsiktsplatsen, hur ryss'båtarna la ut från Hangö. I skymningen såg han
på båtarnas bogvågor, att kursen var satt mot Morgonland. Pihl
alarmerade manskapet i tältet, och kontaktade också signalcentralen vid
Örö. Meddelandet mottogs av Örös dejour havande signalist,
undersergeant Koskinen. Örö frågade om de skulle skjuta? Gruppen å
Morgonland svarade att: "Inte ännu, vi monterar riktinstrumentet
först!". Gruppen kände sig bra till mods, de var ju under skydd av
Örös mäktiga 305 mm kanoner. "- Nu ska ryss’n få si vart di é
på väg!", sa nån av dem.
Färden från Hangö till Morgonland tog
över en timme. Vattnen kring holmen var minerade, så sista sträckan var
de ryska patrullbåtarna tvungna att köra sakta. När finländarna fått
instrumentet monterat, och riktvärden till ryssarna fram, meddelade de
till Örö: "Klart för skott". Signalcentralen meddelade i sin
tur tillbaks, att man inte fått tag på fortets kommendör kapten Lauri Lauramo. Hans telefon svarade inte! Så lov att skjuta kunde man inte få.
Nu var goda råd dyra. Nyman krävde att Örös signalister skulle bryta
sig in i Lauramos kvarter för att väcka honom. Så hände, men han var inte på plats!!
Ryssarnas patrullbåtar hade nu kommit
intill Morgonland, en på var sida, och man sjösatte roddbåtar med vilka
attackstyrkan skulle landsättas. Morgonland informerade Örö klockan
00.10, "Fienden närmar sig med ytterligare två stora snabbgående
båtar. Vi förbereder oss för strid." Åtta minuter senare kom det
sista meddelandet, "Fiendens båtar har kommit till stranden..."
I telefonen hördes ett par gevärsskott, sen bröts kontakten för gott.
I Örö observerade man att från
Morgonland skjutits 6 eller 7 röda lysskott, troligtvis signaler från
anfallsstyrkan till kustartilleriet och stödstyrkorna. Nu var klockan
00.16, Örö var även skjutklart. Men nu förbjöd major Moring elden,
pga. att förbindelsen till Morgonland var bruten. En halvtimme senare
beordrade han en motorbåt, Muikku ur minsvepar flottiljen på Örö, att
avgå till Morgonland. Det var för sent.
På Morgonland konstaterade löjtnant
Ahlblad, att motståndet var hopplöst, och dömt att
misslyckas.
>> Undrar vem som den domen gav? Ryssarna? Eller kanske major Moring
som inte skickat den utlovade båten?<<
Ahlblad kommenderade att riktinstrumentet,
skulle kastas i tjärnen på holmen, och rev av sig sina gradbeteckningar.
Han placerade beteckningarna och sina värdeföremål under en sten. Efter
det beordrade han att gruppen skulle ta skydd i tjärnen, var vattnet
räckte ända upp på halsen.
Männen i gruppen pratade om att ta livet av
sig, men Ahlblad förbjöd detta, och sa att han skulle ta hand om dem, in
i de sista.
Finländarna låg tysta i vattnet, tagande
skydd bland växterna vid kanterna, och såg ryssarna röra sig omkring i
brandröken, sökande. De såg ut som om det fanns redan mycket ryssar på
holmen. Någon av ryssarna märkte sedan den böjda vassen, och
konstaterade att finnarna gått i vattnet och sköt ett antal skott.
Några sårades av detta. Ahlblad såg detta, och sade
till gruppen att det var bäst att ge sig, innan de förintar alla med
handgranater. Han steg upp som första man, med händerna i vädret, och
förklarade att de andra även befann sig i vattnet.
De finska soldaterna från Morgonlandets
observationsposten var krigsfångar.
De märkte att ryssarna såg hårda ut,
varje man utrustad med automatgevär (maskinpistol) och uppträdde med
självsäkerhet. Fångarna visiterades hårdhänt och utfrågades om var
de övriga fanns. Ryssarna ville inte riktigt tro att dessa sex, var de
enda på holmen. Nyman uppskattade att ryssarnas styrka var ungefär 300
man. En av finländarna tvingades gå i täten för minfarans skull, när
ryssarna än en gång granskade holmen.
Klockan 01.50 observerades på Örö att
ett stort fartyg lämnade Morgonland mot Hangö. Troligtvis var detta
fartyget som transporterade fångarna. En halvtimme senare lämnade tre
patrullbåtar och ett större fartyg (troligtvis torpedbåt) holmen. Man
berättade åt fångarna att gruppen var den samma som anfallit även
många andra holmar kring Hangö udd.
Ryssarna använde denna händelse i
propaganda syfte, snart regnade det "familjeporträtt" över
gränsande områden, där fångarna sitter tillsammans med sina
fångvaktare. Troligtvis visste finnarna inte, till vilket ändamål
fotografiet togs.
Båten som sänts från Örö, konstaterade
att Morgonland var öde. Ny post grundades inte.
Lika gärna kunde detta ha hänt en grupp
ortsbor, nämligen: Harald Liljeberg, John Hollsten, Fritz och
Fredrik Söderström samt Väinö Söderman, som redan varit uttagna för
att avlösa gruppen.
>> Denna händelse har väckt
frågor, med betoning på ordet "varför". Redan att
gruppen var en hel vecka utan båt, är helt ofattbart. Och att inte Örö
(eller Granholmen) sköt, och därmed kunna sakta ner den annalkande
fienden, som låg under observation i över 1 timmes tid. Under denna tid
hade även undsättning från Örö, eller Hitis, hunnit fram. Varför
månntro kontaktades inte den finska VMV-båt, som befunnit sig i
närheten, och som även observerat de ryska båtarna halvvägs mot
Morgonland. Enligt uppgift hade de inte kunnat identifierat dem. Oturligt
också, hade inte denna natt Morgonland passerats av de tyska
motortorpedbåtar placerade i Örö, som vanligtvis tagit vägen förbi
holmen.<<
Källor:
B. Zilliacus: Utöar, Tammi , Helsingfors 1974
S. Laurell: Majakat, Luotsiliitto , Raumo 1989
P-O Ekman: Sjöfront, WSOY, Juva 1981
Monica Liljeroos: Intervju av John Hollstén i Hitis, ÅU 16.7.1981
© Kaj Sukevainen 1999
